Bino José Carlos

Bino José Carlos

Intryck

Avtryck, särtryck och annat tryck

Jag är inte motståndare... och skolobligationer

PersonligtPosted by Bino Monday, March 06 2017 03:27:26

Jag är inte motståndare till…

Om man vill testa på vilka sätt man själv tycker att man är konstig så kan man göra det genom att säga vad som helst efter meningen ”Jag är inte motståndare till”… Jag menar:

Blodgivare
Naturprogram
Cykeltrafik
Jämställdhet
Klassisk musik
… alla alternativ får det liksom att krypa lite i skinnet.
==

Bensin är relativt billigt här och det är övrig energi också. Man skulle kunna tänka sig att det handlade om att de tar till vara på solenergin. Men icke sa Nicke. Jag har sett solpaneler men bara på vägstolpar där man har exempelvis parkeringsapparater. En kollega berättade att det är oekonomiskt att använda sig av solceller här och att premiärministern menar att det är alldeles för tidigt att investera i detta från statens sida. ”But he has panels himself…”
==

Apropå parkeringsapparater så var R och jag så glada när vi parkerade vi en sådan där gammal apparat där man stoppade in mynt och sen vred på ett vred (säger man så?) och så började det ticka. Det tog tio sekunder. När man ska parkera modernt så är det himla sjå med biljetter som kan kommas ihåg och kort som ska fungera och maskiner som är ihopkopplade. När man parkerar på universet så tar det en otroligt lång stund innan man får sin biljett. Om man sen skulle vilja ha kvitto – då får man springa in och sätta på kaffebryggaren.
==

Det har regnat varenda dag i en vecka. Idag är det blåsigt. Men det är klart – det är 24 grader.
==

Igår bingekollade jag (om) på Game of Thrones – de två senaste säsongerna. Verkligen en välgjord serie som är rolig att se på. Jag hade tyvärr inte några bra undertexter och min Tagarian är mycket mycket rudimentär.
==

Skolkvalitet

Började skriva något om skolan och det blev en alldeles för lång text... sorry.... Men slutsatsen är i alla fall så här:

* Det verkar rimligast att skolor ska vara i offentlig regi

* Om de också ska vara i privat regi (för det finns rimliga argument för det) så verkar det finnas två sätt att minska problem i skolan. Eller tre. Det första är mer resurser och detta gäller oavsett privat eller offentligt ägande.
Mer resurser är den givna faktorn (vi gör nog alla antagandet att mer resurser ger högre kvalitet men vi tror nog också att det finns en avtagande effekt och att det i något läge inte är värt de extra resurserna):

(1) Det måste finnas en kvalitetskontroll

Att satsa på kvalitetskontroll betyder förstås dels att vi behöver en idé om kvalitet och dels att vi allokerar resurser för att kontrollera. Privatiseringen tyder på att vi inte riktigt vet vad kvalitet är. En gång lärde jag mig att kvalitet kan delas upp i tre delar: teknisk kvalitet (ex. hållfastheten i metaller eller antal trådar i tyget), som uppfattad kvalitet (som är skillnaden mellan förväntad kvalitet och upplevd kvalitet), processkvalitet (som är nivån på variation av produkternas tekniska kvalitet och uppfattade kvalitet).

Om detta är en rimlig bild av vad kvalitet är så innebär det att vi måste veta hur det spelar roll vilken typ av elevunderlag vi har, salar vi har till förfogande, mat osv. (”teknisk” kvalitet). Det spelar också roll vilka förväntningar vi har och hur vi uppfattar skolan ("uppfattad" kvalitet"). Detta innebär att en kvalitetskontroll har att hantera att det finns olika typer av förväntningar på skolan och att det i sin tur skapar en den problem med att kalibrera hur man ska hantera förväntningar och mäta upplevelser. Den sista handlar om vi tror att det finns något samband mellan en viss typ av produktionsresurser (lärartäthet, lärarutbildning, timmar, prov, betyg) och hög kvalitet.

För att kontrollera detta krävs således oerhört mycket resurser inte minst eftersom det inte bara är resurser som allokeras från de som kontrollerar utan även från de som blir kontrollerade. En enkel metafor: Om man vet att någon ska komma hem till en så lägger man ner extra tid för att städa. Om det är mörkt ut så kanske man klarar sig med en snabbtorkning på toan och sen att köpa lite stearinljus… Det kostar med kvalitetskontroll om den ska genomföras gediget och en fråga är om det verkligen är kontroll vi ska satsa på eller om det är verksamhetsförbättringar. Några hävdar att det är samma sak, men tillåt mig att vara skeptisk till att det skulle vara samma sak...

Det här problemet – menar förespråkare för friskolor – skiljer sig inte mellan skolor som är kommunalt ägda och de som är privatägda. Det finns en poäng med det eftersom det är osannolikt att kvalitetskontroll är något som skulle kunna läggas med bara för att alla skolor blev kommunala. Men – och det är det som är problemet med argumentet – skillnaden är just den att de privata ägarna rimligtvis har ett annat mål än de kommunala ägarna.

Är man ägd av ett företag så är det inte orimligt att företaget försöker gå i vinst. I praktiken är det så att aktiebolag ska sträva efter vinst (om man inte aktivt ändrar i bolagsordningen som är given enligt ABL). Detta betyder att hög kvalitet kan vara en metod för att skapa förutsättningar för vinst. Det är alltså inte givet. Detta skulle kunna vara ett problem man skulle ignorera om det exempelvis handlade om produktionen av plastkammar. Om det är låg kvalitet så köper folk till slut inte platskammarna. Men för oss som har gått i mellanstadiet så vet vi att det finns bara ett mellanstadium i ens liv och det ska mycket till innan man byter skola (av så oerhört många skäl). Skolan är inte en ”marknad” av den vanliga typen.

Det är alltså inte ens som en tjänstemarknad: ”Hu vad hemsk jag ser ut i håret – nästa gång klipper jag mig någon annanstans”. Det är mer som i sjukvården – ”amputera för f-n inte fel ben!”, men till skillnad från sjukvården så drivs skolan inte av en evidensbaserad eller ens generell best-practice idé eftersom vi tror att variation är bra och att olika elever inte behöver samma typ av skola. Kanske är det fel - det är mer än jag orkar analysera nu...

Min slutsats är att kontroll är nödvändigt, men att kontrollsystemen tenderar att öka (eftersom kvalitet är svårt) och i och med det kostnaderna och – inte minst – den professionella urholkningen där lärare får fylla i formulär istället för att ägna sig åt utbildning.

(2) Välj rätt finansieringsform

En annan typ av hypotes är alltså att det är ägandet som påverkar skolan. Det är osannolikt att det påverkar särskilt mycket på en ”varje-dag”-nivå, men det är inte orimligt att det påverkar i strategiska frågor såsom rekrytering, investeringar i byggnader, internutbildning, lönenivåer. Som i sin tur påverkar "varje-dag"...

Det var en kollega här i Australien som frågade mig om anledningen till att skolan var så privatiserade (i termer av ”friskolor”) i Sverige berodde på att den offentliga sektorn saknade resurser. Svaret på den frågan är ju ett enkelt ”No, sir”. Förutom det ideologiska och naiva (eftersom samtalen ofta börjar och slutar med samma argument) ”det är bättre att det är privat” eller ”det är bättre att det är offentligt”, kan man förstå förändringen som en strävan efter att få mångfald (eftersom hypotesen är att individer väljer bättre än system), innovation (eftersom hypotesen är att privata företag söker monopolsituationer genom att utveckla unika kompetenser) och risk (eftersom finansieringen av friskolor kan ses som när man anställer vikarier – det går att avsluta kontraktet på relativt kort sikt om det skulle visa sig att förutsättningarna ändras).

Det går lätt att inse riskerna med dessa tre drivkrafter och en ”dålig ägare” skulle
kunna sträva efter att – till och med på medellång sikt – hantera detta riktigt uselt.
"Eftersom vi har ett kort kontrakt så gör vi inga innovationer och inga investeringar och vi gör en kalkyl där de unika kompetenserna inte primärt handlar om elevernas utveckling utan om att få ”in dem i affären”.
Man kan därför tänka sig att stora ägare egentligen är bättre än små eftersom de behöver ett längre tidsperspektiv. Samtidigt riskerar dessa stora ägare att se detta som en investering som kan göras av med och hamna i andra händer. Detta är ägandets privilegium såsom vi känner till det – att man kan sluta äga om man vill / hittar en annan som vill ta över ägandet.

Det som möjligtvis skulle höja sannolikheten att skolan är privat, fortfarande är långsiktig och har en aktiv ägare som har i uppdrag att utveckla skolan är att hitta en annan typ av finansiering.

Skolobligationer

Om vi ska tillåta företag i välfärdssektorn i allmänhet och skolan i synnerhet så är en möjlighet att starta en skolfond som finansieras av skolobligationer. Logiken är följande:

* Några av oss brinner för skolan

* Några av oss kan tänka oss att inte alla investeringar behöver vara fulla med mycket risk

* Några av oss kan tänka oss att nöja oss med en säker avkastning på någon viss procent som åtminstone garanterar inflationen och kanske ger något mer än bankränta.

En sådan skolobligation skulle kunna exempelvis vara ett val för PPM-väljare som vill investera i Sveriges framtid och samtidigt få en viss och relativt säker avkastning.

Skolfonden skulle sedan finansiera friskolor och där kraven var (1) arbeta med kvalitet och (2) ge en avkastning som är minst lika stor som inflationen.

===
… fast förstås… det är ju så vi gör med skatter. Det är ju idén när staten bygger vägar och tunnelbanor – att en investering av dagens pengar ska ge en avkastning i framtiden… så därför … tillbaka till min första mening i denna drapa:

* Det verkar rimligast att skolor ska vara i offentlig regi:

==
Några av ölburkarna öppnas så att de blir som glas. Ganska fiffigt. Tror jag...
==
Köpte en glass som de tillagade på plats. Stället heter N2.

Han hade till och med skyddsglassögon! (Tror att det ska vara tre s mellan a och ö...)
e
Om den var god. Jorå. Smakade glass.
==
Sa jag att jag bor i ett hippieområde?



  • Comments(0)//binoblog.catasus.se/#post136